Ett liv i lyx...

Han var en kul prick som alltid ställde upp, Jeppe svek aldrig utan en trogen 86:a var han. Hans lite slita utseende gjorde honom bara mer attraktiv för att inte tala om hans helt fantastiska bakdel som det inte fanns många fel på... Man fick dock vara ganska bestämd för han var ganska envis och svårhanterlig men så fort man lärt sig knepen gick allt som på räls med honom.

Men precis som alla män gick han sönder lite då och då. Han blev ynklig och det var jobbigt att få igång honom, speciellt om han blivit kall, då var det nästan omöjligt! Det blev liksom inge fart i honom, han orkade inget och ville helst stanna hemma. När synen på hans ena öga började svikta fick vi fixa det, det var inte det dyraste vi fixade kan jag ju tala om och definitivt inte det enda!

Det största problemet var dock all fukt på honom, hur mycket vi än torkade och vädrade fanns det lika mycket fukt kvar ändå... obegripligt tyckte vi speciellt en gång när det bara rann ur honom från ett hål i undre regionen.

Men vad ska man göra när de blir lite äldre och knackiga... Vi sålde honom i alla fall, 8 000 tror jag vi fick för honom, ett rimligt pris för allt slitage på honom för han var ju trots allt en gammal men trogen blågrå Golf.