Sakta jag går genom stan...
Åter tar jag mig själv upp till Linköping, denna gång för att byta lägenhet. Men vad var det för känsla som växte min mage när jag svängde av E4:an? Hunger, trötthet, mensvärk? Nej det är för tidigt… En känsla av att komma hem, en välbekant känsla, hemtam och alldeles alldeles alldeles underbar! Linköping är mitt hemma vad alla andra än säger, i Linköping trivs jag bäst, Linköping i mitt hjärta osv. Jag kan knappt bärga mig tills skolan startar med allt som där tillhör så jag kan åka tillbaka till MIN (nya) lägenhet, fixa och dona för att tillbringa ytterligare ett läsår där jag trivs som bäst.
Enda anledningen till att åka hem är Håkan, för mina vänner kan faktiskt snart pallra sig hit och hälsa på :D