På nya äventyr med Rebecka och Malin
Sakta körde de genom staden med destination: Polishuset. De visste inte vad som väntade och vägen var lång. Deras genensamma mål skulle kanske bli deras sista då parkeringen var nästintill tom vilket skapade en känsla av panik i Rebeckas mage. Men parkeringen blev ett lyckat uppdrag!
Nästa problem på deras äventyret blev en svårare nöt att knäcka, för vilket håll de än såg åt kunde de inte avgöra vilken byggnad de skulle till, inga skyltar som visade vart de skulle och inte en kotte i sikte. I vad som kändes som en evighet irrade de omkring på parkeringen tills de snubblad (bokstavligt talat) på Polishuset.
Men vad som väntade där inne blev en större chock än allt annat hittills; det var en "lång" kö som rörde sig i snigelfart... Ve och fasa! Men med nöd och neppe lyckades dem tillsammans uthärda tiden för att Rebecka sedan på skakiga ben nervöst gå fram till receptionen för att uppge sitt ärende: Jag behöver nytt pass!
Några foto, underskrift, legitimation och fingeravtryck senare var allt klappat och klart och Rebecka kunde nöjt konstatera att polisen nu har hennes fingeravtryck! Bra eller dåligt, only time can tell...
Nästa problem på deras äventyret blev en svårare nöt att knäcka, för vilket håll de än såg åt kunde de inte avgöra vilken byggnad de skulle till, inga skyltar som visade vart de skulle och inte en kotte i sikte. I vad som kändes som en evighet irrade de omkring på parkeringen tills de snubblad (bokstavligt talat) på Polishuset.
Men vad som väntade där inne blev en större chock än allt annat hittills; det var en "lång" kö som rörde sig i snigelfart... Ve och fasa! Men med nöd och neppe lyckades dem tillsammans uthärda tiden för att Rebecka sedan på skakiga ben nervöst gå fram till receptionen för att uppge sitt ärende: Jag behöver nytt pass!
Några foto, underskrift, legitimation och fingeravtryck senare var allt klappat och klart och Rebecka kunde nöjt konstatera att polisen nu har hennes fingeravtryck! Bra eller dåligt, only time can tell...
