En gammal skoluppgift från gymnasiet
Det Goda Livet!
Det goda livet ser nog ut på många olika sätt. Ingen svält, ingen fattigdom, inget lidande. Det skulle vara det bästa. Men jag tror att det viktigaste är att man är lycklig. Utan den där känslan i magen som visar att man är lycklig kan man inte göra sitt bästa. Och om man inte kan göra sitt bästa blir man bara mer olycklig för man vet ju att man kan mer. För även de människor som inte har så mycket mat måste ju vara lyckliga på något sätt annars skulle dem inte överleva. Man ser ju också massa bilder på människor som i alla fall verkar lyckliga trots att dem varken har el, rinnande vatten eller mycket pengar. Jag tror att så länge man är lycklig kan man klara vad som helst.
Vi formar ett gott samhälle genom att respektera varandra och tänka på hur vi är mot våra medmänniskor. Om vi skulle respektera varandra skulle hela världens befolkning bli mer jämna i sin utvecklig och vi skulle nog bry oss mer om varandra istället för att bara bry oss om oss själva och vårt eget land. Vi måste tänka på vår planet som en helhet och inte som en massa olika länder.
Jag bör respektera mina medmänniskor. Inte döma någon efter deras hudfärg, åsikter, klädsmak eller hur dem pratar. Jag bör tänka mer på andra genom att lyssna och bry mig om andra. Att jag varje dag beter mig som jag vill att andra ska vara mot mig. Att aldrig tänka eller tala illa om någon. Att förlåta sådant som ligger i det förflutna utan att tänka på hämnd. Att alltid tänka på framtiden som den borde vara.
Fråga mig inte vad jag fick för betyg på texten, hade den funnits i pappersfrom skulle den vara full av damm och spindelnät. Men en fin tanke om det goda livet eller hur? Så naiv och blåögd, men drömmande...
Det goda livet ser nog ut på många olika sätt. Ingen svält, ingen fattigdom, inget lidande. Det skulle vara det bästa. Men jag tror att det viktigaste är att man är lycklig. Utan den där känslan i magen som visar att man är lycklig kan man inte göra sitt bästa. Och om man inte kan göra sitt bästa blir man bara mer olycklig för man vet ju att man kan mer. För även de människor som inte har så mycket mat måste ju vara lyckliga på något sätt annars skulle dem inte överleva. Man ser ju också massa bilder på människor som i alla fall verkar lyckliga trots att dem varken har el, rinnande vatten eller mycket pengar. Jag tror att så länge man är lycklig kan man klara vad som helst.
Vi formar ett gott samhälle genom att respektera varandra och tänka på hur vi är mot våra medmänniskor. Om vi skulle respektera varandra skulle hela världens befolkning bli mer jämna i sin utvecklig och vi skulle nog bry oss mer om varandra istället för att bara bry oss om oss själva och vårt eget land. Vi måste tänka på vår planet som en helhet och inte som en massa olika länder.
Jag bör respektera mina medmänniskor. Inte döma någon efter deras hudfärg, åsikter, klädsmak eller hur dem pratar. Jag bör tänka mer på andra genom att lyssna och bry mig om andra. Att jag varje dag beter mig som jag vill att andra ska vara mot mig. Att aldrig tänka eller tala illa om någon. Att förlåta sådant som ligger i det förflutna utan att tänka på hämnd. Att alltid tänka på framtiden som den borde vara.
Fråga mig inte vad jag fick för betyg på texten, hade den funnits i pappersfrom skulle den vara full av damm och spindelnät. Men en fin tanke om det goda livet eller hur? Så naiv och blåögd, men drömmande...
