Man kan tycka att ultraljud ska vara känsloladdade av förväntningar och förhoppningar men i mitt fall var det mest bävan över ett svar jag inte ville ha. När hunden sedan inte vill ligga ner utan veterinären får välta henne och jag trycka ner henne medan hon HELA tiden gnäller och muttrar som om det vi höll på med var det värsta som hänt i hela hennes liv. Min mening: Man måste ta konsekvenserna när man gör saker och inte tänker på följderna.
Det var tio nervkittlande minuter innan veterinären säger de magiska orden: Hon ser tom ut... Och jag drar en suck av lättnad, det är långt när man måste vänta 28 dygn för att veta om man ska förbereda sig på en lång sommar med ett gäng valpar eller en sommar som alla andra med en hund.
Det är nog inte heller ofta som receptionen där man betalar får på frågan om det gick bra svaret: JA, hon var tom! Jag kunde inte heller sluta le. SÅ SKÖNT! De tittade frågande på varandra så jag kända att jag ville förtydliga att det var en oplanerad händelse som ledde till ett besök hos veterinären och grejen kallad ultraljud.
