Ett liv i lyx...

Läste denna krönikör på Aftonbladet...

 

 

Man blir lätt missledd av alla lyckliga bilder och soliga historier som är det enda man ser som statusuppdateringar och vad många inte förstår är att livet är inte hela tiden så lyckligt. Ser jag bara till mig själv kan jag ärligt erkänna att de gånger det går långt mellan statusuppdateringarna är mitt liv inte det lyckligaste för tillfället. Men jag gräver inte ner mig i skiten så att säga utan väljer att hitta mina små solstrålar i livet som håller mig flytande tills livet blir lättare igen och då delar jag gärna med mig av mina lyckliga stunder om än falska ibland

 

De tråkiga stunderna vill jag inte dela med mig av mest för att om någon skulle gilla en status som för mig är jobbigt känslomässig skulle jag bara villa slå en knytnäve i ansiket på han/hon. De jobbiga delarna av ens liv är de mest känslomässiga och jag måste säga att många inte verkar ha en förståelse för när man helt enkelt bara ska hålla käft och hålla i handen för att visa att man finns där. Oftast behövs inte mer eller krävs mer...