Det var en gång...
... en liten Tid som bara väntade på att bli vuxen. När han föddes var allt svart och mörkt och stilla men så fort Tid föddes blev världen ljus och full av liv. Tid hade inte så mycket att göra förutom att vänta på sin tur att bli vuxen. Tid såg alla andra växter, djur och varelser växa från små små celler till att slutligen dö och återvända till Moder Jord.
Tid såg livets gång och kände en önskan om att få vara en del av livets cykel. Men Tid visste också att Tidens liv var dömt till evigheten, ett liv till att ständigt pågå men samtidigt ett liv fyllt av de bästa stunderna av livet. Tid kände som många andra att tiden bara flyger iväg, att tiden inte räcker till hur gärna Tid än vill. Tid såg stillsamt på hur djur, människor och jorden utvecklades, evolutionen vill människorna kalla det, men Tid visste bättre. Det är tiden och världens gång, inga ord kan beskriva det bättre än att det är meningen med livet.
Ju mer Tid växte och följde i världsalltets fotspår insåg Tid att han aldrig skulle växa upp och dö som resten av världen. Tid skulle för evigt finns långt efter världen slutat existera. Tid insåg att man kan inte stanna kvar i förfluten tid ty den existerar inte längre, inte heller kan man alltid sträva efter framtiden ty den har inte inträffat än. Det enda man kan göra är att existera i nuet, se dagen för vad den erbjuder och göra varje ögonblick till det bästa hittills.
Livet är kort, man tror att det precis börjat när man inser att Tiden går alldeles för fort så ta tillvara på livet ni har och njut av varje ögonblick!
Tid såg livets gång och kände en önskan om att få vara en del av livets cykel. Men Tid visste också att Tidens liv var dömt till evigheten, ett liv till att ständigt pågå men samtidigt ett liv fyllt av de bästa stunderna av livet. Tid kände som många andra att tiden bara flyger iväg, att tiden inte räcker till hur gärna Tid än vill. Tid såg stillsamt på hur djur, människor och jorden utvecklades, evolutionen vill människorna kalla det, men Tid visste bättre. Det är tiden och världens gång, inga ord kan beskriva det bättre än att det är meningen med livet.
Ju mer Tid växte och följde i världsalltets fotspår insåg Tid att han aldrig skulle växa upp och dö som resten av världen. Tid skulle för evigt finns långt efter världen slutat existera. Tid insåg att man kan inte stanna kvar i förfluten tid ty den existerar inte längre, inte heller kan man alltid sträva efter framtiden ty den har inte inträffat än. Det enda man kan göra är att existera i nuet, se dagen för vad den erbjuder och göra varje ögonblick till det bästa hittills.
Livet är kort, man tror att det precis börjat när man inser att Tiden går alldeles för fort så ta tillvara på livet ni har och njut av varje ögonblick!
