Ur en hunds perspektiv...
Äntligen ska vi gå ut! Hon tog så lång tid på sig att säga de magiska orden att jag bara var tvungen att flyga upp ur min vanligtvis himmelska bädd. Men nu är jag så rastlös att det bara kryper i kroppen på mig. Det värsta är att sen står hon bara där i hallen, framför ytterdörren utan att röra på sig. Hennes bestämda min säger mig ingenting. Hon håller ju i kopplet och selen men står bara där. Helt stilla och tittar på mig. Jag försöker visa med hela min själ att jag vill gå ut. Men hon står bara där, helt stilla och tittar på mig. Förstår hon inte att jag vill gå ut för att känna gräset under mina tassar och luften som blåser i pälsen.
Där kom selen på och jag tar sats ut genom dörren, nedför trappan mot porten. Där måste jag stanna. Varför vet jag inte men vi stannar alltid här och hon tittar konstigt omkring sig innan hon låter mig följa efter. Jag väntar mig alltid att det ska stå ett monster utanför men varje gång är det bara tom gata. Hon är lite konstig ibland. Tänker inte som man ska. Hon blir ofta orolig för konstiga saker. Inte så där hysteriskt som en del andra vi möter men orolig. Det har inte alltid varit så och jag tror det har med min sele att göra. Ända sedan jag fick den har hon blivit mer orolig av sig.
Vi går in i skogen och det känns underbart. Hon tvingar mig att gå sakta när jag bara vill springa. Ibland blir jag trött på att hon alltid ska hålla i kopplet när jag vill kunna springa om kring, bita i grenar och äta något gott som jag hittar. Men hon blir orolig då, jag känner det genom hela hennes energi. Luften bara vibrerar av den stressande energi hon utstrålar. Ibland försöker jag lugna henne genom att springa fram och tala om att allt kommer bli bra men då brukar hon bara skicka iväg mig. Nu står hon sådär igen. Tittar in i skogen som om hon ser något. Nu tittar hon upp. Det är precis som om hon aldrig sett solen innan. Det är skönt att solen är framme. Den värmer så skönt och jag blir inte så kall och våt som när det regnar ute. Vi går alltid längre promenader då och hon dröjer sig gärna kvar ute då. Jag gillar när vi är ute i solen. //Athena
