Ett liv i lyx...

Har fått ännu en anledning till varför Ryd är bättre än Skäggetorp (inget illa om Skägget men Ryd ÄR bättre):

1. 10 min till Campus
2. 10 min till många av vännerna
3. 10 min till Rydskogens motionscentrum
4. 10 min till Donken
5. 10 min till Hg
6. 10 min till värsta åkern där jag lätt kan släppa min hund!

Nr 6 var det vi upptäckte bara för ett par dagar sen, min hund drog hela vägen runt åker innan hon behagade att komme tilllbaka men det var länge sedan jag såg henne så lycklig... det var så värt att flytta till Ryd!

Ni vet uttrycket "man går som på moln"? Så känns det för mig nu för mitt i allt jobb och slit, allt höstmörker som närmar sig mer och mer, allt tråkigt och hemskt här i världen har en liten solstråle letat sig in i mitt liv. En solstråle i form av en häst eller om man sak vara petig flera hästar... Möt "Fredde" (svårt att uttala hans namn för att inte tala om att stava det därav smeknamnet).

6-årig hingst från Frankrike, grå som ni ser och troligen andalusier men jag är inte säker.

Jag ska tillsammans med några andra tjejer skola honom och två andra hingstar och ett sto till att bli fullvärdiga barockhästar. Målet med deras utbildning är att de ska kunna fungera i verksamheten på Ängstugan, ett barockstall strax utanför Linköping. Mina tomma dagar än nu ett minne blott!

Som ni nu redan vet håller jag på i skolan att snickra, urholka, bränna, böja mm både trä och metall vilket bland annat resulterar i flera omplåstrade fingrar och händer. Men det har blivit mer än så! Här är några bilde så ni får se vad jag faktiskt gör under min studietid...


Min sked som jag täljt alldeles själv! Bara att urholka och göra karvsnitt kvar.

Fyra skålar som jag slagit ut även detta alldeles själv. De är i mässing, stål, aluminium och koppar.

Skålarna är klara, putsade och fina :)

Enligt vår lärare Daniel, tror tydligen många att som ska bli träslöjdslärare att man kommer kunna utveckla sitt eget hantverk under lektionerna med barnen. Men icke sa nicke, huvudsaken är att utbilda och forma unga tänkande individer som vågar tänka utanför gamla tankesätt. Alltså kommer det inte finnas tid att utveckla vårt eget hantverk, men som Daniel påpekade med glimten i öget, "ni kommer ha tillgång till en egen träslöjdssal med tillhörande redskap och maskiner..."

Kan även tala om att under de senaste två dagarna har jag börjat tälja min sked och hacka ut min skål, resultatet har blivit fina träföremål handgjorda av mig :) men tyvärr så gillade tydligen både kniven och stämjärnen mina händer ganska mycket vilket visar på mina omplåstrade fingrar...

Nu tänker ni säkert, vad ska hon nu skriva om dessa förbannade busslinjer...?

Jo jag ska säga er att på "dessa förbannade busslinjer" händer så mycket man inte alltid tänker på. Ta till exempel söndag kväll. Vid varje busshållplats som man stannar vid står det minst en person med en resväska, antingen påväg till resecentrum för att ta tåget hem eller från resecentrum och påväg hem någonstans i Linköping. Detta innebär även oftaste ett kärleksfullt avsked från en syster, bror, flickvän eller pojkvän...

Jag fick sitta ensam på bussen ganska länge men tillslut satte sig en pratglad tant och hennes handikappade sambo hos mig och började prata, om hur fort saker och ting förändras ibland till det bättre men ibland till det sämre. Mycket av samtalet rörde invandare som inte kan språket så bra och hon tycket det var synd för de kan inte kommunicera och rör sig i vårt samhälle lika bra. Men framför allt pratade hon om hur synd det är för vi (svenskar) missar så mycket när vi inte kan prata med våra grannar pga av språket...

Har kommit på en annan sak, jag ÄLSKAR att avsluta varje stycke med... men det borde ni ha märkt vid det här laget.

Jag är helt förundrad över mina matte-lektioner för jag möter kändisar hela tiden. Har ett par lektioner funderat över vem killen liknar som sitter mitt emot mig på lektionerna och det visar sig vara ingen mindre än Dylan McKay från Beverly Hills 90210! Men återigen vågade jag inte ta kort eller autograf...

Tänk lite mer skäggväxt bara och norska som modersmål ;)

Vi ska göra en pepparkaksform på metallslöjden men konstigt nog fastnade vi på ordet pepparkaksform eller pepparkaksmått som en del ville säga. Är det en form fyller man något i och formar på det sättet ex sockerkaksform, alltså borde det vara ett mått. Men ett mått mäter man med och även där fyller man ett mått för att mäta volym ex dl-mått. Vi körde fast...

Vi kom på den perfekta benämningen: PEPPARKAKSSTANS!

...men sen kunde äntligen lektionen fortsätta.

Som många vet och även alla ni nu så läser jag till lärare. Men inte vilken lärare som helst utan till trä och metallslöjdslärare. Vi läser om träslag, metaller, olika tekniker för att bearbeta både trä och metall, olika didaktiska synvinklar men mest av allt bara för att lära oss tillverka roliga saker! Tyärr innefattar detta att lära sig allt från grunden och igår bestämde sig Rebecka för att lära sig hyvla ordentligt vilket ledde till att hon stod och hyvlade i 2,5 timmar.

Rebecka kunde inte röra sin vänstra arm igår kväll, ännu mindre idag på morgonen...

Ni vet när man tar på sig för mycket och kroppen inte riktigt hinner återhämta sig. Man blir sjuk, hinner inte med vad som egentligen är viktigare, trappar gnistan och framåtdrivet i vardagen, känner sig håglös, vill bara dra täcket över huvudet och aldrig mer stiga upp för att möta vardagen. Det har inte hänt mig för jag har lärt mig prioritera!

1. Mat
2. Sova
3. Toaletten

Nej vänta, det är ju hundens prioritering...

...handlar inte om att duscha ordentligt, eller hur mycket tid man lägger ner på sminket och på håret. Inte heller hur lång tid det tar att bestämma vilka kläder man ska ha eller skor eller jacka. Allt handlar om att få på sig de otroligt tajta, sköna, värmande men jobbiga strumpbyxorna. Bara det kan ta en hel evighet och när man är klar rinner svetten längs ryggen.