Ett liv i lyx...

Det är helger som denna som gör livet värt att verkligen glädjas över. Men hur bra sällskap Malin än är känner jag mig ensammare än någonsin när han har åkt. Så tom, kall och helt utlämna åt världen, ensam med endast doften, minnerna och värmen som stannar kvar en stund till, men bara en liten stund...

Varför känns det som om allt man vill hinna med inte finns tid till. Dagar och veckor går så fort att man knappt hinner blinka längre.

Vi ser ständigt framåt mot framtiden, vad kommer hända, hur kan vi påverka den tid som kommer, vem kommer vi bli?

Vi ser ständigt bakåt mot den tid som varit, vad har hänt, vad har jag lärt mig, hur har jag påverkats, vilka minnen ska jag spara?

Alla de tankarna är bra men när ska vi se den tid vi faktiskt lever i? När ska vi njuta av vad dagen ger oss? När ska vi se verkligheten omkring oss? När ska vi stanna tiden så man kan andas och verkligen se världen som finns omkring oss?

Snart är våren här med sol och värme, fågelsång och blommor, flugor och bin, grönt gräs och pollenallergi. Ja det finns mycket som kommer med våren men för mig är vårens höjdpunkt när jag kan slänga in alla vinterskor och ta fram mina jympadojor! När man tar ut de där slitna välanvända skorna som sitter som ett smäck på fötterna, ingångna under många sköna dagar för att kunna användas hela sommaren oavsett väder.

Helt underbart! Mina älskade jympadojor, snart får ni se solen igen :)

"Hej!

Du har fått ett beslut från oss som gäller din ansökan om studiemedel.

Det innebär också att du ska lämna din studieförsäkran. Det gör du i samband med att du börjar studera. Om det är dags att lämna studieförsäkran, klickar du på länken nedan.

...

Hälsningar CSN"

 

TACK!!! Snart är jag "rik" igen, på lånade pengar...

Jag är inte jätteförtjust att lägga upp "Model-För-En-Dag"-bilder, tycker att det inte är så mycket att skryta med för vem som helst kan faktiskt göra det idag. MEN jag kan inte låta bli att visa upp MINA FINA FLICKOR!!! Ni är mitt galna, underbara, bästa tjejgäng som gör livet intressant i Linkan.

 

TACK :)

Jag har alltid koll på var nödutgångar är, vad brandsläckarna finns, var nödhammaren i bussar och tåg sitter, hur jag kan ta mig ut OM något händer. För att veta detta sitter jag och tänker på vad som kan hända, hur det kan gå till och hur jag kan rädda  mig själv och hjälpa andra. Ni tänker säkert "Vad hon tror hon är så duktig och tror att när det verkligen gäller kommer vara den som räddar dagen!"

Men om man inte ens kan simulera i huvudet olika händelser hur ska man kunna veta hur man ska agera NÄR det verkligen gäller, för någon gång kommer det ske. Jag är så förberedd, är du?

Det händer mycekt just nu vilket medför en viss minnesförlust. Var mina skor är, mitt skärp är borta, boka tågbiljett hem till Linköping, hundens mat, plattorna på spisen, ja listan kan göras lång men...

...det värsta jag har glömt genom min egen livstid (än så länge) upptäckte jag för ett par dagar sen. Märk min förvåning när jag går in för att betala räkningar och upptäcker att jag inte har fått CSN denna månaden. Jag tännker lugnt att det är ingen fara, jag har bara inte skickat in studieförsäkran så det är lätt fixat. Märk min större förvåning när jag upptäckar att jag faktiskt har GLÖMT att söka CSN för vårterminen. SÅ OTROLIGT KLANTIGT!!!

I väntan på bussar är det mycket man får se och höra. Vad folk har för planer för dagen, vad det ska bli till middag, semesterplaner, shoppingtips, prat om "vad-som-hände-i-helgen-som-jag-kommer-inte-ihåg" och mycket mer. Men det mest spektakulära var idag när jag satt och väntade så pass länge på bussen att jag såg, paw paw, gatbelysningen tändas...

Tittade på Kvällsöppet viaTV4 Play där bland annat Lars Anrell, Helena Lundbäck och Jens Fredrikson medverkade för att ta upp det heta ämnet att Rolf-Göran Bengtson vann Jerringpriset.

Ja, det är flest tjejer som utövar sporten på låg nivå men om man ser till eliten är det ganska jämn könsfördelning. Ja, man måste ha en bra häst för att nå långt men vem som helst kan inte rida de riktigt talangfulla hästarna. Ja, inte många har hört talas om "Roffe" UTANFÖR ridsporten men inom ridsporten är det inte många som INTE har hört talas om honom.

Jag vet att många ridskolor försöker hålla kvar de få yngre manliga ryttare de har, framför allt på mindre klubbar som den jag har växt upp i där ridning verkligen anses vara en "tjejsport". För att komma långt med en häst krävs år av ridning, skolning, träning men framför allt skicklighet som Helena Lundbäck menade att "Roffe" har. Precis som Jens sa: "vad skulle Zlatan vara utan sitt lag, vad skulle Tony Richardsson vara utan sin motorcross?" Många skrattade säkert åt liknelsen men som Jens även sa: "Hästen och ryttaren ses inom ridsporten som ett team".

Och till sist, om ingen verkar tro på att ridspotens egen hjälte Rolf-Göran Bengtsson inte är känd, varför fick han själv 44,6 % av totala rösterna, flest genom Jerringprisets historia?

Att göra bort sig är en del av Rebeckas vardag, inget ovanligt och definitivit inget hon bryr sig om. Men det kan bli lite jobbigt när hon sitter på samma buss som sina VFU-elever och ALLTID somnar. Hon kan mycket väl ha hoppat till i sömnen, knyckt till  med huvudet, snarkat lite halvhögt eller till och med dreglat lite grann...

Men vem bryr sig, det är så himla skönt att sova på bussen!

En ny termin innebär många saker för officiellt är det idag vårterminen börjar, v.4 i januari. Konstigt jag vet men så är det och om jag får säga det själv gör det inte så mycket. Men det bästa med ny termin innebär många andra saker så som nya ridlektioner, nya möjligheter till roliga påhitt men man får dessutom ta ny kurslitteratur att köpa, endast 6,000 kr att leva på en månad och många nya uppgifter innan terminen är slut...

Men vi får se på det positiva istället, snart är våren här!

Gräslig ohyggligt smärtsam mensvärk (nu vet ni det), seg redovisning (hela dagen), svinkallt (glömde tjocka vantar på morgonen) och desutom en kurskamrat som sov genom ALLAS redovisningar (utom sin egen)...

Hade det varit fredag den trettonde hade jag förstått allt detta men nu har det bara gjort mig trött och förbannad!

Att åka turistbuss i Åtvidaberg är inte som andra bussar. Den startar i Linköping med nr 530 i rutan, som vilken vanlig buss som heslt, när den sedan kör över kullar och backar, stock och sten för att på vägen mot Åtvidaberg avvika från rutten. In i skogen på småvägar för att visa lite sevärdigheter så som Grebo där skolungdomar ska hämtas. Ja, man kan väl säga att man får se "utsidan" av Åtvidaberg, med skog och allt.

Sedan har vi direktbussen, ny och fräsch, snabb och dubbeldäckad med nr 30 i rutan, där det dessutom är lugnt och skönt. Det enda problemet är att jag inte kan sitta på "övre däck" pga en åksjuka jag lagt mig till nu när jag pendlar med buss till Åtvidaberg för min VFU.

Jag har ALDRIG varit åksjuk tidigare, eller jo, Slänggungan på Liseberg när jag var runt tio år och hade åkt den typ 14 gånger i rad. Jag kan tala om att jag inte har åkt den sedan dess vilket nog gäller "övre däck" på bussen oxå...

Det Goda Livet!

Det goda livet ser nog ut på många olika sätt. Ingen svält, ingen fattigdom, inget lidande. Det skulle vara det bästa. Men jag tror att det viktigaste är att man är lycklig. Utan den där känslan i magen som visar att man är lycklig kan man inte göra sitt bästa. Och om man inte kan göra sitt bästa blir man bara mer olycklig för man vet ju att man kan mer. För även de människor som inte har så mycket mat måste ju vara lyckliga på något sätt annars skulle dem inte överleva. Man ser ju också massa bilder på människor som i alla fall verkar lyckliga trots att dem varken har el, rinnande vatten eller mycket pengar. Jag tror att så länge man är lycklig kan man klara vad som helst.

Vi formar ett gott samhälle genom att respektera varandra och tänka på hur vi är mot våra medmänniskor. Om vi skulle respektera varandra skulle hela världens befolkning bli mer jämna i sin utvecklig och vi skulle nog bry oss mer om varandra istället för att bara bry oss om oss själva och vårt eget land. Vi måste tänka på vår planet som en helhet och inte som en massa olika länder.

Jag bör respektera mina medmänniskor. Inte döma någon efter deras hudfärg, åsikter, klädsmak eller hur dem pratar. Jag bör tänka mer på andra genom att lyssna och bry mig om andra. Att jag varje dag beter mig som jag vill att andra ska vara mot mig. Att aldrig tänka eller tala illa om någon. Att förlåta sådant som ligger i det förflutna utan att tänka på hämnd. Att alltid tänka på framtiden som den borde vara.


Fråga mig inte vad jag fick för betyg på texten, hade den funnits i pappersfrom skulle den vara full av damm och spindelnät. Men en fin tanke om det goda livet eller hur? Så naiv och blåögd, men drömmande...

Nu ska ni få höra om en historia som hände för ca 10 år sedan...

Det var en mörk höstkväll under lysande måne som vi skrittade ut, Prinsen och jag med endast Emelie och Lillebror som sällskap. Utan sadel, utan bekymmer, utan någon som helst säkerthetslina. I skogens mörka skuggor lurar troll, monster och luriga varelser som vill inget annat än skada oss, okey vi förenklar lite, det var mörkt i skogen utan minsta lilla lyse att visa vägen men vi var två modiga män (läs tjejer). Mitt i skogen ser vi helt plötsligt ett ljussken komma närmre och närmre, guppande bland skogens skuggor! Hästarna börjar darra och nervöst trampa runt, mitt hjärta bultar och den första tanke som flyger igenom mitt huvud är att det är en...

...ÄLG med en pannlampa på huvudet! Men i samma stund inser jag att det är omöjligt om inte en jägare bestämt sig för att rida älgen i kvällens mörker (inte så troligt) och det är ju inte precis någon Helge Älg som tagit på sig pannlampa och springer runt i våra småländska skogar. Hästarna blir i alla fall rädda, springer iväg och Rebecka ramlar av. Samtidigt som jag ligger i gruset och spottar grus är ljusskenet alldeles intill mig. Då ser jag att det är två joggare som är ute och springer i mörkret. Vilken älg va!?

Jag ber om ursäkt för om jag inte hälsar på folk när jag är ute och går, men när jag är ute och går stänger jag av allt annat och är "ensam" med mina tankar, oftast dem mörkaste. Det är då jag funderar, grunnar, tänker, undrar, ifrågasätter, klurar, filurar men framför allt reagerar. Det har inte att göra med att jag inte vågar uttrycka mig inför den/dem som ger mig dessa mörka tankar, det handlar om att jag för det mesta finner det oerhört oviktigt och enegrikrävande att bråka med någon som tydligen vill slösa tid och energi på att "reta" andra.

Sen handlar det lite om stolthet. För precis som många andra jag känner är den svenska stoltheten kärnan i vårt samhälle. Man tvättar inte sitt bynke offentligt... That´s it!

• Bestiga Kilimanjaro
• Rio de Janerio med festival och Jesus-statyn
• Mayatempel i Amazonas
• Konungensdal i Egypten
• Operahuset i Sydney
• Tempel i Indien
• Sushi i Tokyo
• Kinesiska Muren i Kina
• Jerusalem och Mekka

Det finns så mycket jag vill göra och se men tiden och pengarna räcker inte till, så tills vidare är det endast mina drömmar. För drömmar måste man ha! Vad är din dröm?

Det blir svårare och svårare att åka från Sävsjö men framför allt från Håkan. Samtidigt är det en stor lättnad varje gång jag återvänder till Linkan och ser de där två flygplanen som talar om var man är. Det är här jag har MIN lägenhet, MITT liv och MIN utbildning! Men min kärlek är kvar i Sävsjö. Det är ju bara 3 år kvar, det går fort.

Säger vi...